I hallen har vi en garderob i masonit, målad i samma märkliga stänkputsliknande tjocka färg som i resten av hallen. På sjuttiotalet har man klätt in hela hallen, från golv till tak, med “bilhandlarpanel” med ekutseende. Detta limmades med kontaktlim och spikades med kopparklädd stålspik. Eftersom det var kört att få bort färgen och kontaktlimmet fick jag ta bort det yttre lagret masonit.

Det är två lager limmade och spikade på tunna fururamar.

Upp med ny fantastisk masonit! Det är ett fantastiskt material! Levande, till skillnad från dagens skivmaterial. Även om man fuktar och låter det vila över natten innan man spikar upp det, så blir det aldrig helt slätt. Masonit är också helt fritt från tillsatt lim. Inga ohälsosamma emissioner här. Bara träets eget lignin som frigörs när träfibrerna sprängs av vattenånga och högt tryck.

I våras skickades den sista svenska fabrikens utrustning till Thailand.

Nu ser garderoben ut så här:


Man får passa på och njuta innan den tapetseras/målas över.