Så har jag tagit fram ett nytt järn med bra bett. Den här gången en fjärdedels.

-Det fick bli bra så sa snickaren, innan glödlampan lyst i någon endaste stuga, medan han gick och la in en klamp i kaminen. Det var kallt som bara den.

-En kan ju inte hugga sönder hela bakbenet, det får räcka med en kvarts tum.

Vi ritade på, han och jag, var och en på sitt håll. Från båda håll ritsade vi, för i bakbenet låter vi tappen gå rakt igenom. Så måste det bli, om man vill att jobbet ska hålla i minst 150 år. Det skulle hållit i 250 också, om inte någon fått för sig att stolen skulle tjäna som pall för tvättfatet.

Kvartingen får vandra över benet, lite djupare för varje vända och innan vi går igenom så vänder vi benet. Och när vi gått igenom så har vi inte tillstymmelse till avvikelse, varken han eller jag.

På kvällen när vi kört huvudet i kudden somnar vi gott, båda två.