Arbetet har fortsatts med att skära till sidosargarnas tappar mot frambenen. Vidare satte jag igång en liten gryta med benlim för limningarna som skulle påbörjas.

Under tiden späntade jag ut “låspinnar” för tapparna. Tog ut några ur en bit syren. Jag ville ha lite hårdare pinnar än vad björken kan erbjuda, utan att avvika för mycket från färgen. Men har ändå återvänt till björken till flera pinnar. Syrenen hör visserligen till det hårdaste vi har i inhemskt virke, men det visade sig också vara så oeftergivligt att det lätt körde fast.

Tapp och tapphål sidoborras för låspinnar med hålen lätt förskjutna så att tappens skuldra dras mot tapphålets säte, tappen deformeras då lätt och fixeras samtidigt i läge. Tekniken har ingen etablerad svensk term, men dragborrning, dragpinne och dragplugg kan användas. Detta är den metod man ska använda om man vill prova på att snickra möbler på ett sätt som inte kräver modernt lim. Den mekaniska låsningen blir tillräcklig.

Frampartiet slogs först ihop. Tekniken med dragpinnarna gör att man kan ta en sammanfogning i taget. Eftersom pinnarna drar tappen mot hålet så behövs inget extra presstryck. Därefter färdades bakpartiet.

Hela stolen är inte limmad på sista bilden. Tvingarna håller samman de olimmade sidosargarna för att jag ska kunna börja mäta på benslåarna.