Blog Image

snickeriet

om bloggen

att följa och kommentera projekt vid min hyvelbänk

nygammal C.I. Fall spiralborr

snickeriet Posted on 2019-02-09 00:37

Häromdan var jag förbi en av de sista äkta järnhandlarna i norra Skåne. Järnhandlarlådor från golv till tak bakom disken. Ja, det finns faktiskt fortfarande sådana platser kvar här.

Frågade efter spiralborr med fyrkantsfäste till borrsvängar. Jo, kanske fanns det något.

Handlaren drar fram en låda, där ligger ett borr kvar av den gamla kvalitén från C.I. Fall i Eskilstuna. Ett enda och i oöppnad förpackning. Det är ett 15/16 dels tum, eller ca 24 mm.

Funderar på min borrsatslåda i trä därhemma. Var där inte ett borr som var i dåligt skick? Kan det vara denna storleken? Slår till på det.

Borrsats nr 31C från C.I. Fall i träetui återfinns på sidan 30 i “Verktygs- och maskinhandbok” från Hans Larsson Järnhandel AB, Kristianstad, juni 1963. Det kostade då 86,40 kr och borret 15/16 dels tum kostade enskilt 8 kr.

Väl hemma konstaterar jag att det varit en fullträff. I fack nr 15, som alltså står för 15/16 delars tum, så ligger ett rufsigt och slitet borr, aningen krökt dessutom. Dags att packa upp det nya och låta det gamla vila!



djävulsdymlingen och skomakarpallen

snickeriet Posted on 2018-12-04 19:05

I många år har jag haft en skomakarpall från min farfars föräldrahem. Den kunde likaväl ha gått för mjölkpall, men kanske hade den inte varit så välhållen då. En av farfars systrar hade skoaffär, som hon lämnade när en av hennes bröder behövde hennes hjälp på gården, kanske kom den därifrån. Hursomhelst så är den mycket bekväm och ofta har jag haft lust att göra något liknande.

Nyligen tog jag tag i det och kopierade den. Till sitsen tog jag en bit av en tretumsplanka i björk med lite rödkärna. Benen är gjorda i ask. Sitsens yta är handskuren med en flack skölp. Formningsarbeten med en bandkniv och slutputsad med en spånhyvel.

För många år sedan berättade en timmerman om djävulsdymlingen. En dymling är en grov rundskuren pinne som förenar varven i en timra genom att borras in till hälften i varje bjälke. Djävulsdymlingen sågas med ett snitt i varje ände och drivs sedan ner över en väl avpassad kil i snittet. Det gör att den sitter som berg och inte kan lossas. En sådan dymling måste sågas av och borras ur om man vill ta bort den.

Ofta är sådana här pallben genomgående och kilade uppifrån. Men på originalet var det inte genomgående ben och så ville jag också ha det. Att kila benen uppifrån har emellertid en stor fördel. De sitter som berget. Det slog mig då att det vore roligt att prova tekniken från timmerkonstruktionen på benen till pallen. Så jag slitsade benet med en såg. Vidgade hålet i sitsen något med en skölp i dess ändträsidor. Passade noga till en kil med exakt rätt mått. Strök lim och drev hastigt ner benet i hålet över kilen, med slits och kil i vinkel mot fiberriktningen.

Den satt som berget direkt. Så fortsatte jag med de andra likadant och det gick bra. Man får vara noga, annars får man ett himla sjå med att ta bort alltsammans. Sätter den sig för tidigt blir det inte bra och om den rickar fastän den är i botten är det också förgjort. Men gör man det ordentligt har man en mycket hållbar konstruktion.



hejdå stolen

snickeriet Posted on 2014-04-22 00:56

Så var jag klar.

Stolen precis oljad med kokt linolja. Den var törstig! Alla öppna porer som blir resultatet av handhyvlade ytor sög mycket olja.

Sitsen pinnad med motstående och snett borrade hål för att låsa den mot underlaget.



ihopsättning

snickeriet Posted on 2014-04-19 13:56

Har huggt ut tapphål för benslåarna. Passat till desamma. Limmat benslåar och sidosargar i frampartiet ett och ett.

Därefter hade jag fyra tappar som skulle limmas mot bakpartiet. Lite stressigt med benlimmet. Värmde ordentligt med varmluftspistol, strök lim på och knackade snabbt ihop det.

Nu ser stolen ut enligt bild och jag har en del “pinnar” att renskära. Frambenen sticker också upp ovanför sargarna. Dessa ska trimmas ner. Man sparar lite extra material där när man hugger för hand, eftersom det är stor risk att man spränger loss ändträet annars med tapphålet så nära.



limningar

snickeriet Posted on 2014-03-03 23:18

Arbetet har fortsatts med att skära till sidosargarnas tappar mot frambenen. Vidare satte jag igång en liten gryta med benlim för limningarna som skulle påbörjas.

Under tiden späntade jag ut “låspinnar” för tapparna. Tog ut några ur en bit syren. Jag ville ha lite hårdare pinnar än vad björken kan erbjuda, utan att avvika för mycket från färgen. Men har ändå återvänt till björken till flera pinnar. Syrenen hör visserligen till det hårdaste vi har i inhemskt virke, men det visade sig också vara så oeftergivligt att det lätt körde fast.

Tapp och tapphål sidoborras för låspinnar med hålen lätt förskjutna så att tappens skuldra dras mot tapphålets säte, tappen deformeras då lätt och fixeras samtidigt i läge. Tekniken har ingen etablerad svensk term, men dragborrning, dragpinne och dragplugg kan användas. Detta är den metod man ska använda om man vill prova på att snickra möbler på ett sätt som inte kräver modernt lim. Den mekaniska låsningen blir tillräcklig.

Frampartiet slogs först ihop. Tekniken med dragpinnarna gör att man kan ta en sammanfogning i taget. Eftersom pinnarna drar tappen mot hålet så behövs inget extra presstryck. Därefter färdades bakpartiet.

Hela stolen är inte limmad på sista bilden. Tvingarna håller samman de olimmade sidosargarna för att jag ska kunna börja mäta på benslåarna.



på tillväxt

snickeriet Posted on 2014-03-01 00:11

Den yngre familjemedlemmen lutar sig mot den äldre.
-Get yourself together, son! säger den gamle.


Sidosargarnas anslutning mot bakbenen (ståndarna) gick mycket bra.
Tapparna har inte samma riktning som träet där. Istället är de vinklade så att sargarna öppnar sig mot det bredare frampartiet. Tappens skuldra är lätt urgröpt för att säkra en tät anliggning mot benen.


Dessutom är tapparna genomgående, så som nämnts tidigare



plansnitt

snickeriet Posted on 2014-02-26 22:27

Häromdagen färdade jag inpassningen av ståndarnas* möten med baksargen (nedre ryggslån), ryggbrickan och övre ryggslån.

Frampartiet är klart sedan tidigare.

Nu ska sidosargarnas tappar mot fram och bakparti passas till.

För att se att detta fungerar, eller om det inte gör det, lättare kunna justera passningen, så tog jag mig för att rita ett plansnitt 1:1 i höjd med sargerna ikväll.

Detta lugnade mig och bevisade att det hela kommer att fungera efter en liten justering på ena sidan.

*=bakbenens förlängning upp i ryggen inklusive benen.



ryggbricka

snickeriet Posted on 2014-02-21 01:42

Här arbetar jag med kniv och lövsåg på ryggbrickan. Det här är lite för grova ämnen för en lövsåg, men den gör ett bra jobb i dessa små konturer. Den här sågen är lite speciell för mig. Jag hittade den som barn i jorden under en buske i trädgården. Efter lätt rengöring och lite vård fungerade den bra. Den har fått vara rostig i bågen.

Jag har funderat på hur jag ska förhålla mig till den ursprungliga ryggbrickan, som inte är helt konsekvent symmetrisk. Kände att det vore fel att kopiera hans “assymetri” som rimligen inte var avsiktlig. Efter en del ritande, suddande och funderande, så bestämde jag mig. Jag ritade ut några mätpunkter och sedan ritade jag på fri hand ut konturen. Så blev det “lagom” mycket avvikelse.

Allt skärande görs alltså med enbart kniv, inga bildhuggarjärn, ingen getfot eller snedlöpare som kanske hade varit naturligt. Poängen är att komma nära hans uttryck och att jobba så som han ser ut att ha gjort. Den stora kniven på bordet är min första riktiga kniv, från 1982, med ett laminerat stål från Frost i Mora. Den lilla är egentillverkad, med samma bladkvalite, men med större delen av det skärande stålet gömt inne i skaftet. Detta för att kunna jobba med små detaljer utan att behöva linda handen, eller skära sönder fingrarna.



Next »